joehns

 I ett tidigare inlägg i somras skrev jag att det fanns anledning för mig att skriva lite mer frekvent då hösten kommer att innehålla en rad olika spännande projekt. Jag var då på väg mot en ny anställning, skulle börja plugga på distans etc.

Inte visst jag då att förändringen skulle komma än snabbare och bli än mer omfattande. I början av oktober blev jag kontaktad av en av mina tidigare kollegor. Detta samtal mynnade ut i att vi nu tillsammans håller på att bygga upp ett konsultföretag inom IT. En spännande resa som jag med all säkerhet kommer att få anledning att återkomma till.

Som jag antydde i mitt förra inlägg så är det lite som händer i mitt liv just nu.

Tack och hej!
I fredags (7/9-07) så var det dags för mig att säga tack och hej då till min arbetsplats (Agda Lön AB) sedan åtta år tillbaka. Tänk vad åren går. Under dessa åtta år så har jag hunnit utvecklas från en relativt oerfaren programmerare till en mer eller mindre självgående konsult som brinner för såväl verksamhetsfrågor som tekniska lösningar.
Varför byter man jobb? Kanske för att arbetskamraterna inte är trevliga, arbetsuppgifterna tråkiga eller ett oemotståndligt erbjudande från en konkurrent.
Men NEJ jag kan inte skriva under på något av de ovan nämnda. Arbetskamraterna har varit och är fantastiska. Arbetsuppgifterna roliga och något fett fallskärmsavtal fick jag tyvärr inte med mig i mitt nya anställningskontrakt. I och för sig tur med tanke på att jag tror jag inte är typen som vågar hoppa fallskärm.
Istället känns det mer som en relation där jag känner att jag vill utvecklas inom andra områden. Vem har inte någon gång under sitt stormiga kärleksliv blivit dumpad med den kommentaren... "Jag känner att vi behöver ta en paus i vår relation.".
 Jag har ju läst 80p Organisation & Ledarskap och det är vilja att utveckla denna del som fått mig att ta steget. Och vem vet, kanske så möts jag och Agda i en ny relation framöver. Den som lever får se. No hard feelings här inte.

Tystnad i klassen...
Jag vet... jag jan höra mina kompisar tänka högt...

- Ska han plugga nu igen
- Blir han aldrig färdig
- Hur orkar han
- Per, tänk på att även familjen behöver tid
- Är det läge nu när du ska byta jobb

Och jag lovar, alla ovanstående frågor har behandlats av mitt dåliga samvete innan jag beslutade mig för att åter igen sätta mig i skolbänken. Även den här gången vid Växjö Universitet, även denna gång på distans. Det som står på schemas är Företag & Marknad.

Familjen, kompisar - Jag lovar med dessa ord på heder och samvete att det inte ska gå ut allt för mycket över er. Men jag känner att ekonomi är ett av de ämnen som jag verkligen víll skaffa mig mer kunskap kring för att få göra det jag vill i framtiden... Håll tummarna för mig...

Och så var det det där med nytt jobb...
Sedan i måndags arbetar jag som verksamhetskonsult på SYSteam i Helsingborg. En utmaning där jag möter en ny teknik och ett delvis nytt verksamhetsområde. Rollen är den samma att som konsult kunna möta såväl verksamhetsfrågor som tekniska frågeställningar. Hur det känns, hur det kommer att bli? Ja, den frågan är nog för tidig att svara på. Men jag lovar att återkomma med fler rapporter när jag vet vad merparten av mina arbetskollegor heter.

Jag har i alla fall fått all anledning att damma av ett av mina gamla ordspråk, ett ordspråk som jag för övrigt hoppas att jag får användning för lite oftare i framtiden.

"För att utvecklas gäller det att för en stund våga släppa fotfästet, släpp det dock inte mer än att du kan nå nästa nivå eller med en lätt omskakning falla tillbaka på den nivå från vilken du hoppat!"

/Per Joehns

Kanske var det enklare förr då begreppet white & blue color (tjänstemän & arbetare) också talade om för oss hur vi skulle klä oss. Nu ser vi allt fler yrkeskategorier lätta på regelverket kring klädkoder. En sommardag med 29 grader i skuggan och en krånglande luftkonditionering så känns det helt okej att få lägga kavajen, knäppa upp skjortärmarna och sparka av sig skorna. Men har det inte gått allt för långt? Och framförallt var går gränsen för vilka kläder som är acceptabla att bära på jobbet?

Jag är för en friare klädkod där individen har en möjlighet, och kanske också en skyldighet, att visa sin personlighet. Men mitt i annat fall så toleranta tålamod inför att tiden förändrar normen har fått sig en törn. Jag kan personligen inte tänka mig att gå i kortbyxor på jobbet. Roger Nordin (RIX FM) har under många år stått på sig och hävdat att kortbyxor inte får förekomma i Stockholms innerstad. Även om jag kanske kan förstå om man vill ha en ledigare klädsel när termometern klättrar uppåt och semestern infinner sig så tycker jag det är spännande att det nu helt plötsligt är vi män som får vår klädsel ifrågasatt. Kanske ett nödvändigt break i debatten om trådsmala modeller och H&M försäljning av raffiga underkläder i barnstorlekar.

En som vet hur en man skall klä sig är Lalle Johnson. I en av de senaste utgåvorna av veckans affärer intervjuas han och ger sin syn på hur vi män bör klä oss.

http://ekonominyheterna.se/va/magasin/2007/23/kostymkungen/ 

Till alla ni män som känner att ni vill uppdatera er på området kanjag varmt rekommendera boken Snyggt, skriven av Per Nilsson (chefsred. på modemagasinet KIING)