joehns

Läser en artikel i det sista numret av affärsmagasinet att:ention som handlar om ungdomar i USA som har tagit mikroekonomin på allvar.

Dessa ungdomar är sanna entreprenörer som utifrån sin kunskap ser till att få in pengar. Många av dessa får säkert in mer pengar än vad en vanlig arbetare får. Jag undrar hur de förvaltar sina pengar? Är de lika slipade när de intjänade pengarna skall investeras, dvs har de möjlighet att bygga upp något långsiktigt? Eller är det en smart mikroekonomi för att hålla sig ovanför vattenytan och få mat för dagen?

Nyfiken blev och jag skulle vilja veta mer om mikroekonomins möjligheter!

Finns det ett ideellt ledarskap? Inom idrotten pratas det vitt och brett om ideella ledare. Efter att i 25 år varit verksam inom ungdomsidrotten, allt ifrån förening till förbundsstyrelse, så förstår jag begreppet ideell ledare utifrån definitionen att personer lägger ner tid och engagemang utan att få betalt. Och fenomenet med ideella ledare är unikt i Sverige och grunden till den verksamhet vi har i dag. Men allt eftersom idrotten kommersialiserats har jag funderat på vad ideellt ledarskap är.

Att lägga ner större delen av sin fritid och i regel få ta pengar ur sin egen ficka för att kunna hålla på håller inte som argument när tränare, spelare och funktionärer på lite högre nivå tjänar storkovan. Nej det finns något som driver dessa individer och som inte stavas pengar. Det kan handla om tillfredställelsen att se barn och ungdomar utvecklas till goda individer Det kan handla om att samla in pengar till behövande för att rensa sitt eget dåliga samvete. Det kan handla om att man vill betala tillbaka till klubben det man själv fått när man var aktiv. Eller så handlar det om att man utvecklas som individ. Jag tror att jag själv kan skriva under på de allra flesta av dessa punkter. För de kronor jag tjänat på mitt engagemang går inte att ställa i proportion till de kostnader jag haft. Men den resa jag fått vara med om har varit värd varenda krona. Att få vara ledare för ungdomar vid ett JSM, att få höra nationalsången vid en landskamp, eller möjligheten att påverka i förbundsstyrelsen som 25 åring är utvecklande. Men det som har känts allra bäst har varit de barn och ungdomar som man har kunna hjälpa en bit på vägen och kunnat ge trygghet och självförtroende. Alla barn som har haft sin ända lugna timme i veckan den timme jag haft dem på träningen. De har haft ett helvete i skolan, hemma och bland kompisarna. Det är då man förstår vad ideellt ledarskap är.

Men glöm begreppet ideellt ledarskap som ett ledarskap där man gör något utan att få något. För den dag då man som person inte känner utveckling och tillfredsställelse i de man gör då är det inte någon skillnad på mig och Svennis. Money talks…

En VD på ett företag kan du få att stanna ett år till om du dubblar lönen, men vad gör du med en ideell ledare som inte längre känner att man får något tillbaka?

I debattens hörs nu allt fler nödrop från företag och forskare som varnar för att chefsförsörjningen är hotad. Få känner sig kallade att anta utmaningen att bli chef. Förmodligen i vetskap om att chefskapet innebär en stor uppoffring i form av engagemang, arbetstid och en evig kamp med samvetet om det är familjen och arbetsgivare som skall ha ens lojalitet. Själv är jag verksam inom IT sektorn där två andra faktorer gör sig allt mer påminda.

Specialisten – Det är okej att vara specialist! Allt fler får möjlighet att få bekräftelse för sina specialistkunskaper och har inte behov av att vara chef för att få uppmärksamhet och bra lön.

Intresset – Allt färre ungdomar söker sig till IT utbildningarna. På 5 år har antalet IT studenter som börjar sina studier på våren minskat från ca 24 000 till ca 2 500.

Men det är nog med chefsrekryteringen som med nyutexaminerade studenter. Få är kallade att lära upp dem. I stället söker man med ljus och lykta efter personer som varit ute ett tag och gjort några hundår och låtit någon annan tagit kostnaderna för misstagen. Jag har själv en IT examen i botten och har därefter parallellt med jobbet kompletterat min utbildning med en breddmagister i Organisation & Ledarskap vid Växjö Universitet. Jag tillhör den där kategorin som brinner för att utveckla verksamheter och ser IT som en del i affärsprocessen och inte som ett självändamål. Jag har därför roat mig med att försöka ta reda på vad som krävs för att få igång chefskarriären. Denna studie skall inte ses som vetenskaplig utan är nog mer av journalistisk karaktär.

Resultatet låter dock inte vänta på sig. Som specialist har man ett CV som talar om ens specialistkunskaper. Det innebär att vid en första gallring så faller man utanför ramen när en chefsbefattning kommer på tal. Det innebär att om det inte finns några chefssteg i den organisation man befinner sig i så gäller det att istället hitta en organisation där man kan ta första steget och få en notering i CV: n som ger en legitimitet i chefsrummet.

Sant/Falskt – Jag vet inte, men jag vill provocera fram en debatt. Vad krävs för att en individ med specialistkunskap och ett personligt intresse för ledningsrollen skall få möjligheten?